Lite mysigt
Musik är jävligt mäktigt ändå, det kan verkligen ändra humör. Dagen idag började jävligt kasst, men egentligen bra för det är ett steg mot att må bra igen, men samtidigt är det sjukt jobbigt. Hon började prata om att jag kanske skulle behöva sjukskriva mig, men det är ju så svårt nu med de nya reglerna och jag gör ju ingenting direkt så..ja, blir nog inget med det.
Men musiken kan få mig på bra humör igen när jag kommer hem.
Magnus Weideskog är egentligen inte sånt jag lyssna på..alls. Men jag gillar det ändå, mest för texterna. Jag älskar när texter är sådär sjukt mysiga och igenkänningsfaktorn är hög. Och det kände jag med en hel del av hans låtar, mysigt. Sen att det är på svenska gör att det blir ännu lite mysigt. Mysigt är nog mitt ord idag - det känns bra!
"Fan, vad ska jag ta mig till, framtiden närmar sig
Jag vet inte vad jag vill eller hur jag ska klara mig
Jag önskar att jag kunde se, vad jag är om tio år
Kunde veta om jag skulle le, eller om jag kanske kunde spara mig en heldel sår
Jag tar ett djupt andetag
Jag andas in och slappnar av
Att det kan vara så svårt att vara 20 år"
"Fan nu är jag här igen, ångesten smyger sig på
Jag önskar att jag vorde den som visste vart jag ville gå."
"Och det finns dem som talar om, hur jag vara och vad jag ska bli
så försöker dem peka var jag ska, vart jag ska gå
och dem som dömer mig"
"Jag är vaken för sent, och jag sover för länge
och jag stör dig ibland i din sömn
Jag får dig att ligga vaken om natten
om jag inte sover med dig
Jag har värdelös smak
när det gäller att välja vilket TV-program vi ska se
Jag låter hunden dra upp en massa grus i vår säng
när jag är för lat för att torka hans ben
Jag vet att jag är svår att leva med
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt
Sanningen är att utan dig är jag ingenting värd"
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt
Sanningen är att utan dig är jag ingenting värd"
Åh mys, och igenkänningsfaktorn är HÖG. Man kan nästan se det som små dikter, svenska gör sig så bra i sådana dikter. Jag har alltid tyckt att svenskan är ett fult språk, men jag har insett att använder man det på rätt sätt kan det bli superfint. Myyyyyyyyyyys.
Kiss
Jag har fått lite Kiss-hype igen. Jag lyssnade en del på dem förut, men det var ett tag sedan, och sedan hittade jag en Kiss tröja på Ullared som jag bara var tvungen att köpa.
Tur att man har Spotify alltså, finns ju hur mycket som helst. Men jag lyssnar mest på "de gamla godingarna", de som finns med på "Greatest hits" album. Därför kan jag inte säga att jag är någon Kiss-fantast, men jag tycker att dem är SKITBRA därför vill jag visa det med en t-shirt, inte för att jag är någon fantast som sagt.
Jag har haft en Ramones tröja förut, och jag är definitivt ingen Ramones-fantast, utan jag tycker bara att det är ett bra band!
Så just nu är det Kiss-period för mig! (Hur bra det nu låter, men tolka det rätt.)
Nattyr
Nu är jag uppe mitt i natten igen och yrar, men det här inlägget är mest till för mig själv och det kan vara en del sådana nu, så jag kan berätta att denna bloggen är egentligen inte så mycket till blogg. Det är mycket en kom-ihåg för mig själv och när jag behöver någonstans att skriva av mig skriver jag här.
Ibland kan jag bli så arg på mig själv. Så jäkla arg att jag bara skriker. Varför ska jag bete mig såhär, jag fattar inte. Och jag vet inte. Jag vet ingenting nu för tiden. Jag går och är rastlös, men jag vet verkligen inte vad jag vill göra. Det handlar inte om plugg, eller flytt, det handlar om allt. När någon frågar mig någonting svarar jag "Jag vet inte", för uppriktigt vet jag inte. Jag vet inte hur man ska sätta ord på känslan att faktiskt inte över huvudtaget veta vad man vill. Som sagt, inte med livet, utan i alla frågor. Det enda jag vet är att jag vill göra någonting, men inte vad.
Men nu orkar jag inte skriva mer. Jag kanske är trött. Sov-trött. Äntligen.
Gott att må gott igen
Det är helt otroligt, men jag börjar känna mig bättre. Livsglädjen börjar så smått smyga sig på, och man uppskattar det lilla. Nu är jag inte ens nära frisk, men bara att orken och glädjen börjar komma tillbaka är underbart.
Mamma tipsade mig om låten Gott att må gott igen med Peter LeMarc, som han skrev precis när han hade kommit ur sin utmattningsdepression, och den stämmer och hjälper.
När jag känner mig tveksam tar den mig tillbaka till den där underbara känslan av att inte behöva någonting, allt är så himla bra, jag är så lycklig att jag lever.
"Ifrån ett vidöppet fönster blickar jag bara ut
snart kommer nog regnet,
men också det tar slut"
Den meningen beskriver ganska bra hur jag känner mig, just nu ser jag allt som det är som mest underbart. Snart kommer nog det jobbiga, för det är inte över, men skillnaden är att jag nu efteråt kan känna lycka igen.
Som sagt, orken att ta tag i saker finns inte där, men det är så att jag blir tårögd för att jag är så lycklig att jag kan känna den enorma lyckan och tacksamheten över allt jag har.
Varför glömmer vi bort att må bra, leva och vara glada? Det är så mycket annat som står i vägen. Det låter som en klyscha, men kom ihåg det som är viktigt i livet. Det gör dig så mycket lyckligare än vad alla pengar i hela världen skulle göra.
Träning....?
Försökte träna lite idag..eller ja, göra lite pilates iallafall.
jag blev så trött att jag nästan somnade. Satt och gjorde övningarna och gäspade, och det var inte för att de var för enkla, herregud. jag är så stel så det är inte klokt!
Det är så sjukt hur trött jag är, hela tiden. Men så är det tydligen, det ska väll bli bättre. Får träna litegranna varje dag istället.
Today
..was not the best day.
Nej fyfan, att allt kan kännas så hopplöst. Då är det gött att kunna skriva av sig lite för av någon anledning mår jag bättre då. Att man kan få ångest av så mycket förstår jag inte. Jag får ångest för att jag inte gör någonting, sen får jag ångest för att jag gör någonting för jag borde vila, and on it goes.
Sen hjälper det inte att jag är supertrött hela dagarna och sover/vilar de flesta av dygnets timmar. Jag går ut och går med Meja och kastar mig i sängen igen, då är jag helt slut.
Men på kvällarna när jag ska sova, kan jag inte sova. Då är jag minsann vaken, timme efter timme.
Och var är motivationen? Totalt bortblåst. Inget motiverar mig, jag blir trött av att bara tänka på saker att göra. Och det gör i sig att jag får ångest.
Japp, på topp var det, ja.
och visst ångesten är naturlig och viktig för vår överlevnad. Som stressen. Men vi har lyckats missbruka det.
Nu blir det Boston tea Party med ett mycket intressant ämne, manligt och kvinnligt. Superintressant, man behöver ha bort arg manshatare över sådana ämnen, och det som är väldigt intressant är att det ämnet jag läser, socialantropologi, har en helt annan inställning till genus än vad jag personligen har, så de diskussionerna kan bli konstiga.
Whatever, tomorrow is a new day.
...
Jag fixar inte det här.
Magknip, illamående och trött fast jag inte kan sova. Underbart.
Panikångesten är min bästa vän.
NOT.
Magknip, illamående och trött fast jag inte kan sova. Underbart.
Panikångesten är min bästa vän.
NOT.
Bajs
När man har ont i magen, mår illa och har ont i huvudet varje dag så orkar man inte mycket.
Fuck it.
Jag är inte på bra humör.
Fuck it.
Jag är inte på bra humör.
Åhhhhwgrr
Åhh, jag måste bara skriva av mig lite! Det är sånt här jag blir förbannad på .. ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!
ARGHWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWGGHDGHJDFGHSRGNXLJKLDHJKDGHJCHLKL!!!
SÅ DUM I HUVUDET!!!!
btw, jag vill flytta hemifrån, om jag inte sagt det innan. hahaha.
Tillägg
Nu när jag läste igenom igen inser jag att jag inte riktigt visar rätt sida av det jag menar.
Jag förspråkar inte "leva i nuet, skita i allt annat"-pricipen.
Tillsatser i mat, våra matvanor och miljö är bland annat andra saker som jag är intresserad av och då fungerar ju inte alls "leva i nuet, skita i allt annat pricipen".
Det jag menar är att nu om aldrig måste vi se oss omkring och se vad vi gör med oss själva, andra och planeten. Det viktigt från alla sidor, även från ett egoistiskt synsätt, jag kan garantera att vi mår mycket bättre både psykiskt och fysiskt om vi åt lite bättre, brydde oss mer om miljön och tog hand om oss själva och varandra mer, både psykiskt och fysiskt.
Jag förspråkar inte "leva i nuet, skita i allt annat"-pricipen.
Tillsatser i mat, våra matvanor och miljö är bland annat andra saker som jag är intresserad av och då fungerar ju inte alls "leva i nuet, skita i allt annat pricipen".
Det jag menar är att nu om aldrig måste vi se oss omkring och se vad vi gör med oss själva, andra och planeten. Det viktigt från alla sidor, även från ett egoistiskt synsätt, jag kan garantera att vi mår mycket bättre både psykiskt och fysiskt om vi åt lite bättre, brydde oss mer om miljön och tog hand om oss själva och varandra mer, både psykiskt och fysiskt.
Super size me
Såg precis på dokumentärfilmen 'Super size me' på TV och den väckte många tankar.
Jag vill verkligen ge en eloge till de som gjort filmen för att uppmärksamma problemet, och speciellt till Morgan Spurlock som gav sin kropp till experimentet. Men samtidigt är det ganska tragiskt att det är först när det görs sådana här filmer och allting visas svart på vitt med riktigt siffror som skräpmatsföretagen backar och tar tillbaka några av sina farligaste saker, som exempelvis supersize menyerna (för hey, det finns ingen, INGEN som behöver en 1,8 l. cola, och där kroppen inte tar allvarliga skador av det), även om nu företagen påstod att det inte var på grund av filmen som de tog bort dem. Men det är nog endast för att visa att sådana här filmer inte påverkar dem, fast att de gör det.
Men anledningen till att de tar bort dem är ju inte för att de vill vara snälla mot människorna, nej, allting kretsar kring den där lilla saken som styr våra liv - pengar. De vill inte få mer dålig uppståndelse kring supersizemenyerna så de tar bort dem och så är det frid och fröjd, de förlorar inga direkta pengar på det. För skulle de själva få välja skulle de gärna lägga i någonting i maten som gör oss beroende för livet (vilket de i och för sig på sätt och vis redan gör) för att det får dem att tjäna pengar, att de förstör massa människors liv genom att de dör i förtid, det bryr de sig inte om. För guess what? De tjänar ju pengar på det!
Det är så sjukt tragiskt att allting handlar om pengar, vad är pengar? Är det det viktigaste vi har? Är det viktigare än våra liv, våra familjer, om hela vår planet? Pengar är inte lycka, möjligtvis för en kort stund. Vår realtion till pengar har förstört mer än vad den gjort oss lyckliga.
I kursen jag läser pratar vi om olika kulturer, och jag har precis läst en monografi som handlar specifikt om en kvinnas liv i denna kulturen, och även om kulturen i sig. Hon lever i en stam som heter !Kung, och jag relaterar också till kulturen som !Kung, och det är ett typsikt jägar-samlar samhälle.
Inom !Kung finns inga sortes psykiska sjukdomar eller tecken på stress. Man tar hand om varandra och man ser till så att alla har så att de klarar sig, och för det mesta är det ingen som har mer än någon annan. Detta är ingenting som de tvingat sig till, de mår dåligt av att se att någon annan mår dåligt så de hjälper varandra. De har inga pengar utan skaffar sig sina saker själva.
Missförstå mig inte nu, självklart tycker jag inte att vi ska gå tillbaka till detta sätt att leva helt och hållet. Utveckling ÄR bra. !Kung har också hög barndödlighet och det är inte ovanligt att en mamma får se hälften av sina barn dö.
Man pratar inte heller så mycket med sina barn om utvecklingen av sina kroppar, eller hur barn blir till så många unga kvinnor och män blir förtvivlade när de inte vet vad det är som händer med dem.
Självklart finns det mer negativa saker med !Kung men jag ville bara belysa några för att visa på att vi inte behöver gå tillbaka till ett såna samhälle. Men vi kan ställa oss en tankeställare utav att jämföra oss med !Kung. När man relaterar till samhällen liknande !Kung brukar man tänka på att de behövde verkligen kämpa för att överleva. Men jag ser bara att vi idag kämpar ännu mer. Vi kämpar så mycket för att överleva och försöka ha gjort något bra av livet att vi glömmer att leva på vägen. !Kung kanske kämpar för att överleva, men de njöt också utav livet. Ett ordspråk som jag ofta försöker leva och sträva efter är: "Livet är till för att leva, inte för att överleva." Och det tror jag vi strävar efter alldeles för lite idag. Visst, man måste ta det med en nypa salt, för för att kunna leva måste man ju också överleva, men man borde göra det man behöver för att överleva och resten av tiden borde man ha roligt och njuta av livet tillsammans med dem man älskar! Och jag vet, och har fått hör innan att mitt tankesätt är lite hippie-aktigt, men det är inte riktigt så jag menar. Vi behöver inte ändra oss och leva 'i ett med naturen' (även om man kan diskutera det begreppets betydelse). Vi behöver bara inse att vi behöver inte jobba ihjäl oss och förstöra våra och andras liv för de där stackars pengarna.
Av boken att döma fanns det inte en enda !Kung som reflekterade över sin situation och ville ändra sin kultur, de var så nöjda med hur de levde. och ändå så har vi 'västerlänningar' alltid ansett vår kultur bättre än deras, men det tål verkligen att tänkas på.
Och jag vet att det inte går att ändra sig helt och hållet, för det är såhär samhället är uppbyggt. Men man måste komma ihåg vad som är viktigt! Är det verkligen pengar?
Jag skulle aldrig får för mig att flytta ifrån mina vänner (och nu menar jag LÅNGT bort) för att få drömjobbet där jag tjänar massor av pengar. För jag väljer hellre mina vänner än pengar för de gör mig mycket, mycket lyckligare!
(nu blev det här mycket längre än vad jag hade tänkt mig och jag spårade även in på annat än vad jag hade tänkt på så detta kanske blev rörigt, men skit samma. Jag måste skriva av mig sånt här, för min egen utveckling skull!)
Men kom också ihåg - en fjärils vingslag kan starta en hel orkan.
Jag vill verkligen ge en eloge till de som gjort filmen för att uppmärksamma problemet, och speciellt till Morgan Spurlock som gav sin kropp till experimentet. Men samtidigt är det ganska tragiskt att det är först när det görs sådana här filmer och allting visas svart på vitt med riktigt siffror som skräpmatsföretagen backar och tar tillbaka några av sina farligaste saker, som exempelvis supersize menyerna (för hey, det finns ingen, INGEN som behöver en 1,8 l. cola, och där kroppen inte tar allvarliga skador av det), även om nu företagen påstod att det inte var på grund av filmen som de tog bort dem. Men det är nog endast för att visa att sådana här filmer inte påverkar dem, fast att de gör det.
Men anledningen till att de tar bort dem är ju inte för att de vill vara snälla mot människorna, nej, allting kretsar kring den där lilla saken som styr våra liv - pengar. De vill inte få mer dålig uppståndelse kring supersizemenyerna så de tar bort dem och så är det frid och fröjd, de förlorar inga direkta pengar på det. För skulle de själva få välja skulle de gärna lägga i någonting i maten som gör oss beroende för livet (vilket de i och för sig på sätt och vis redan gör) för att det får dem att tjäna pengar, att de förstör massa människors liv genom att de dör i förtid, det bryr de sig inte om. För guess what? De tjänar ju pengar på det!
Det är så sjukt tragiskt att allting handlar om pengar, vad är pengar? Är det det viktigaste vi har? Är det viktigare än våra liv, våra familjer, om hela vår planet? Pengar är inte lycka, möjligtvis för en kort stund. Vår realtion till pengar har förstört mer än vad den gjort oss lyckliga.
I kursen jag läser pratar vi om olika kulturer, och jag har precis läst en monografi som handlar specifikt om en kvinnas liv i denna kulturen, och även om kulturen i sig. Hon lever i en stam som heter !Kung, och jag relaterar också till kulturen som !Kung, och det är ett typsikt jägar-samlar samhälle.
Inom !Kung finns inga sortes psykiska sjukdomar eller tecken på stress. Man tar hand om varandra och man ser till så att alla har så att de klarar sig, och för det mesta är det ingen som har mer än någon annan. Detta är ingenting som de tvingat sig till, de mår dåligt av att se att någon annan mår dåligt så de hjälper varandra. De har inga pengar utan skaffar sig sina saker själva.
Missförstå mig inte nu, självklart tycker jag inte att vi ska gå tillbaka till detta sätt att leva helt och hållet. Utveckling ÄR bra. !Kung har också hög barndödlighet och det är inte ovanligt att en mamma får se hälften av sina barn dö.
Man pratar inte heller så mycket med sina barn om utvecklingen av sina kroppar, eller hur barn blir till så många unga kvinnor och män blir förtvivlade när de inte vet vad det är som händer med dem.
Självklart finns det mer negativa saker med !Kung men jag ville bara belysa några för att visa på att vi inte behöver gå tillbaka till ett såna samhälle. Men vi kan ställa oss en tankeställare utav att jämföra oss med !Kung. När man relaterar till samhällen liknande !Kung brukar man tänka på att de behövde verkligen kämpa för att överleva. Men jag ser bara att vi idag kämpar ännu mer. Vi kämpar så mycket för att överleva och försöka ha gjort något bra av livet att vi glömmer att leva på vägen. !Kung kanske kämpar för att överleva, men de njöt också utav livet. Ett ordspråk som jag ofta försöker leva och sträva efter är: "Livet är till för att leva, inte för att överleva." Och det tror jag vi strävar efter alldeles för lite idag. Visst, man måste ta det med en nypa salt, för för att kunna leva måste man ju också överleva, men man borde göra det man behöver för att överleva och resten av tiden borde man ha roligt och njuta av livet tillsammans med dem man älskar! Och jag vet, och har fått hör innan att mitt tankesätt är lite hippie-aktigt, men det är inte riktigt så jag menar. Vi behöver inte ändra oss och leva 'i ett med naturen' (även om man kan diskutera det begreppets betydelse). Vi behöver bara inse att vi behöver inte jobba ihjäl oss och förstöra våra och andras liv för de där stackars pengarna.
Av boken att döma fanns det inte en enda !Kung som reflekterade över sin situation och ville ändra sin kultur, de var så nöjda med hur de levde. och ändå så har vi 'västerlänningar' alltid ansett vår kultur bättre än deras, men det tål verkligen att tänkas på.
Och jag vet att det inte går att ändra sig helt och hållet, för det är såhär samhället är uppbyggt. Men man måste komma ihåg vad som är viktigt! Är det verkligen pengar?
Jag skulle aldrig får för mig att flytta ifrån mina vänner (och nu menar jag LÅNGT bort) för att få drömjobbet där jag tjänar massor av pengar. För jag väljer hellre mina vänner än pengar för de gör mig mycket, mycket lyckligare!
(nu blev det här mycket längre än vad jag hade tänkt mig och jag spårade även in på annat än vad jag hade tänkt på så detta kanske blev rörigt, men skit samma. Jag måste skriva av mig sånt här, för min egen utveckling skull!)
Men kom också ihåg - en fjärils vingslag kan starta en hel orkan.
Bajs, bajs och åter bajs.
Det sägs att man verkligen inte får tänka att det går bra, eller säga det för då går det dåligt igen. Jag har aldrig riktigt trott på det där, men idag inser jag att det nog är sant. På något vis känns det som att man slappnar av och känner sig för duktig för att det överhuvudtaget skulle kunna gå fel, man anstränger sig liksom inte för att det ska gå bra. Det är då det slår till och det går dåligt igen.
Jag mådde så jävla bra, och min självkänsla började gå upp igen. Ett snesteg och det var nere på botten igen, gud vad roligt.
Nej, nu ska jag gå & lägga mig och kolla på lite serier och sedan gå ut och gå ,och hoppas och fortsätta drömma om att jag någongång, någonsin i framtiden ska kunna tro på mig själv.
Tillägg till måndagen
Jag höll ju på att glömma, varje måndag är det ju också nytt avsnitt av How I met your mother som nog är den bästa serien någonsin!
Jag är nördig, ja. Men vad fan, det finns inte mycket att göra när man bor hemma och är arbetslös!
Idag - fredag
Jag vet inte om det är något med Fredagar, man idag mår jag på topp! Igår var inte min dag, men idag känns det som inget kan slå mig.
Jag fick för mig och baka brownies också, men det gick åt helvete - men skiter jag i det? JA.
Idag blir det både Heroes, OCH Lost (Tack Jessica för tipset!). Jag har sett de första avsnitten av båda serierna (på lost har jag sett ganska mycket, typ två säsonger) men nu ska jag bannemig fortsätta och kolla och jag måste ju se de första avsnitten igen annars håller jag inte koll. Lost avsnitten är nog tredje eller fjärde gången jag ser, men det kan ju aldrig blir för mycket, haha.
Torsdag
Idag är det torsdag - alltså Glee-dag. Jag har så lite att göra på dagarna att jag tänker på dagarna efter vad det är på TV, inte för att jag ser på så himla mycket men något måste man ju roa sig med!
Såhär ser mina dagar ut för tillfället:
Måndag: Paradise Hotel 1
Tisdag: Paradise Hotel 2
Onsdag: INGENTING
Torsdag: Glee
Fredag: Heroes x 2
Lördag: Eventuellt Paradise Hotel XL
Söndag: En annan del av köping
Idag är det alltså Glee-dag. Jag vet inte riktigt varför jag började kolla på Glee - jag brukar verkligen hata sådana här serier och filmer, t.ex. High school musical. Det är nog mest musiken i Glee som jag tycker mest om, storyn är väll inte så mycket att hänga i granen, typisk amerikansk komedi. Men egentligen behöver det inte vara så djupt, man får en feelgood-känsla och det kan jag behöva idag. Humöret var inte på topp idag.
Favoritlåten i Glee (som jag nog delar med de flesta andra):
